Harsyra – nordens citron
Harsyra (Oxalis acetosella), även kallad surklöver odlades förr i Norden, den användes då som citron men försvann i matlagningen i takt med att citroner började importeras. Enligt Linné så är harsyra att föredra ”Hela växten smakar syrligt, läckrare än citron.” skrev han i sin Flora svecica (1755).
Skogens barometer
I Flora svecica noterade Linné även att ”Småbladen reser sig upp vid molnigt väder, hänger nedåt vid klart” vilket förklaras genom att harsyrans blad har speciella leder som den kan vika ihop dem när det regnar, när det blir kväll, eller om det blir starkt solsken. Detta speciella beteende har gjort att harsyra har fått smeknamnet ”skogens barometer”.
Oxalsyra – rengöringsmedel
Harsyra innehåller oxalsyra som man genom kokning och kristallisering förr framställde harsyrasalt av. I ”Uppfinningarnas bok” från 1874 kan man läsa:
”Afdunstar man harsyrans utpressade saft, erhåller man ett salt, som går i handeln under namnet harsyresalt./…I industrin har hon erhållit en ganska betydande användning, emedan hon har egenskapen att lösa jernoxid samt kan dermed bilda ett lösligt och föga färgat salt. Det sura oxalsyrade kaliet användes derför till borttagande af bläck- eller rostfläckar ur linne eller kläder samt i kattunstryck, för att på det järnbeta behandlade tyget trycka mönster, som vid tygets behandling i färgbad ej skola upptaga färgämne, utan förblifva hvita.”
Oxalsyra är något man även använder vid framställning av bläck och i biodling för kvalsterbekämpning (varroa). Numera dock framställd industriellt på syntetisk väg.
Oxalsyra är starkt, som en jämförelse är den 3000 gånger starkare än ättiksyra (sån där man brukar lägga in gurkor i (den brukar redan på köpeflaska dock vara utspädd med vatten till 12 procent) vilket ger en känsla för hur stark ren oxalsyra är.
Namnet oxalsyra kommer från det latinska namnet för harsyra: Oxalis acetosella. Förutom i harsyra förekommer låga mängder i bland annat spenat, kakao liksom främst och kändast i rabarber.
Naturligt insektsmedel
Oxalsyran fungerar som ett naturligt insektsmedel vilket skyddar växten från att bli uppäten av sniglar och annan ohyra.
Harsyra – den sura ”klövern”.
Att plocka harsyra
Harsyra hittas i hela landet utom längst upp i norr och i fjälltrakterna. Den är vanlig och växer i alla typer av skogsmarker.
Bladen är sammansatta av tre hjärtformade småblad som påminner om klöver.
Harsyran blommar i maj-juni med vita, eller med mer sällsynt; rosa eller violetta blommor. På vintern förblir harsyran grön under snön.
Harsyra går att skörda under hela året då dom är vintergröna men som bäst smakar dom späda på försommaren.
För att vid plockning undvika att dra upp dom med rötterna rekommenderas att ta med sig sax på turen och klippa av stjälken så beståndet inte utarmas.
Äta harsyra
Harsyran har förr använts mot skörbjugg p.g.a. av att den innehåller C-vitamin.
I boken ”Bilder ur Nordens Flora” (1917) av C. A. M. Lindman står att läsa:
”Harsyran har sitt namn av bladens friskt syrliga smak, som förorsakas av ett i cellsaften upplöst ämne, surt oxalsyrat kali. Bladen kunna därigenom still törst, och deras läskande saft kan sättas till lemonader.”
Visst låter Lindmans läskande beskrivning frestande. Här kommer ett recept på egen harsyralemonad som är för enkelt för att låta bli:
af Tallegrens harsyralemonad
Läskande god en varm sommardag!
Utrustning:
Du behöver en mixer
Ingredienser:
- 3 nävar färska harsyrablad
- 4 citroner
- ½ liter kallt vatten
- 2 dl socker
Instruktioner:
Lägg harsyrablad, tillsammans med juicen från citronerna och sockret i mixern: mixa tills bladen är söndermixade helt. Häll i vattnet och mixa kort för att blanda. Valfritt: sila av växtdelar i ett kaffefilter alternativt njut som den är. Toppa gärna med några isbitar. Läskande gott!
Nordens citronersättare
Testa även att använda harsyra som syrlig dekoration och citronersättare i sallader, på mackan, i efterrätter och i varhelst du annars tänkt använda citron. Både blommor och blad kan användas.
