Bodil Malmsten & odlingens hemliga livsfilosofi

Upptäck Bodil Malmstens mest gripande citat om odling, tid och hopp – perfekt för dig som brottas med trädgårdskaos och letar mening i jorden. Här är hennes tankar som får varje odlare att nicka igenkännande – och kanske till och med gräva lite djupare i jorden.

Vad som fick Bodil Malmsten att vid 55 års ålder flytta från Sverige var en längtan efter frihet, att hitta en egen plats i världen där hon ville leva, åldras och bli gammal. Själv förklarar hon uppbrottet i en intervju hon motvilligt ställt upp på i DN 2002: ”Jag var väldigt trött på gnäll, mitt eget och andras. På allt som var ”jobbigt” och ”tråkigt”, att höra om alla som ”gick in väggen”. Det tog för mycket kraft, jag hade ingen energi kvar. Jag hade inte råd att ha det så längre, hade inte tid.” Hon ville bort – och hamnade i Franska Finistère som träffande nog betyder ”jordens ände” eller ”världens slut”.

I sin bok Priset på vatten i Finistère förvandlar hon spade och fröpåse till en existentiell kompass, ett paradisprojekt, där odlingen blir en metafor för att finna sin plats i livet – frihet, kamp och glädje i det vardagliga. Låt dig inspireras: 

Bodil Malmstens odlingsmantra: ”Att anlägga en trädgård är en handling av hopp”

Tänk dig det: en liten lök i jorden som din personliga protest mot världens gråzoner. Bodil Malmsten såg trädgården som ren revolt. Ingen som har sett en fröpåse kan låta bli att tro på framtiden, skrev hon – och plötsligt känns varje sådd som en seger.

Att anlägga en trädgård är en handling av hopp.

Trädgårdsodling är att öva sig i förlust

“Man ska inte ha trädgård om man inte tål att bli besviken.” Aj, det svider – men träffar så rätt. Bodil Malmsten skrattade åt kaoset: Trädgården är det enda stället där man kan vara säker på att ingenting blir som man tänkt sig, och att det ändå kan bli bra.

Här talar hon till dig som precis mist dina favoritpioner till mullvadarna (eller parksliden, som vi andra kämpat med). Det är inte misslyckande – det är träning inför livets riktiga förlustmatcher.

”Jag gräver, alltså finns jag” – när jorden blir medicin

Glöm mindfulness-appar. För Bodil var spaden terapi. Trädgårdsarbete är inte en hobby. Det är en livsstil, en besatthet, en form av galenskap som råkar vara socialt accepterad.

I Finistère kämpade hon mot vind och salt – precis som vi mot svenska vintrar. Men i det fysiska ligger friheten: Att bli smutsig om händerna är medicin för själen.

Malmströms ”Jag gräver, alltså finns jag.” är kanske lika träffande som den franske 1600-tals filosofen René Descartes originalfras ”Jag tänker, alltså finns jag”.

Den vilda trädgården – drömmen om kontrollerad vildhet

Inga prydliga rabatter för Bodil: “I min trädgård ska växter överallt klättra och klänga, djungelartat och till synes vilt.” Ogräset? Gamla polare som fru Nässla och unge herr Kardborre, som tränger sig in på kalaset.

Det här är gospel för oss som älskar pollinatörer och lite röra: vit vallmo, narcisser, akvileja som sprider sig fritt. Vildhet är inte fiende – det är livskraft.

Tidens gång i jorden

Bodil vände upp och ner på klockan. I trädgården lär man sig att tiden inte är något som går, utan något som kommer. Varje frö en löfte, varje säsong en ny chans. Hon kopplade det till Big Bang, rötter och vårt eget ursprung – djupt, eller hur?

För trädgårdsälskare som oss är det här påminnelsen: odla din plats. På samma sätt som det finns en partner för varje människa, finns det en plats. Välj din, var vaken.

Om förlust och acceptans

Varför växterna var så viktiga för hennes livssyn:

Naturen var en plats där hon kunde slippa vara ”Bodil Malmsten” och bara vara en del av det biologiska kretsloppet.

Frihet från jaget: Hon skrev ofta att de lyckligaste stunderna är när man inte är medveten om sig själv. I trädgårdsarbetet försvinner ”jaget” och kvar finns bara jorden och plantan.

Trädgården var för henne en plats där man tvingas acceptera livets bräcklighet. Att växter dör är en övning i att själv en dag försvinna.

Bodil Malmsten 1944-2016

Därför lever Bodil Malmstens odlingscitat vidare

Hennes ord träffar för att de speglar oss: kontrollbehovet mot naturens kaos, hoppet i en fröpåse, trösten i jordklet. Misslyckanden ingår, närvaro krävs, och ogräset har personlighet.

Avslutningsvis: Lena Nymans fantastiska version av Bodil Malmstens dikt ”Ett bloss för moster Lilly”:

 

 Texten är skriven för dig; odlare, läsfantast eller naturmänniska som letar mening mellan raderna och raderna i jorden. Dela gärna om det kändes igen! 

Läs även: Hitta ditt Ikigai: Hemligheten bakom ett meningsfullt liv