Orson Welles katastrofala ärtreklam
Runt 1965 anlitades den världsberömda stjärnan Orson Welles av reklambyrån J. Walter Thompson för att göra ett antal reklamfilmer för TV. Kunden var det svenska livsmedelsföretaget Findus.
Trots att Welles var en mycket känd stjärna krävde Findus absurt nog att han skulle göra en audition med provinspelning för att vara aktuell för jobbet. Kravet retade upp Welles som enligt uppgift därför tog betalt i förväg och sedan lät reklambyrån jaga honom över hela Europa för att göra sin provinspelning:
Welles var mycket omskriven i pressen på grund av sin betydande dryckenskap och omåttliga matvanor – vid sin död vägde han närmare 175 kilo. Han älskade lyx, kvinnor och stora cigarrer.
Jakten på Orson Welles
Jonathan Lynn, brittisk skådespelare och filmskapare, mest känd för att ha regisserat filmerna ”My Cousin Vinny” och ”The Whole Nine Yards” arbetade 1969 tillsammans med Welles i TV-programmet ”Orson´s Bag”. Lynn skriver i sina memoarer om ett tillfälle då Welles en sen kväll berättade om inspelningsjakten:
”De sa att de kände väl till min röst men att det var för klientens skull. -Okej! Jag behövde pengarna så jag tackade ja… Tja, de bad mig gå till någon liten källarstudio på Wardour Street för att spela in den. Jag krävde förskottsbetalning.
”Efter att dom gått med på mina villkor sa jag att jag inte kan komma till Wardour Street den dag dom ville, jag måste vara i Paris. Jag sa till dem att ta med sig sin lilla bandspelare och träffa mig på Georges Cinq Hotel nästa onsdag klockan 11. Så de flög över till Paris, kom till hotellet klockan elva – och fick beskedet att jag hade checkat ut dagen innan (skrattade Welles skadeglatt).
”Jag lämnade ett meddelande om att de skulle ringa mig på Gritti-palatset i Venedig. Det gjorde de, och jag sa till dem att träffa mig där på fredagen. När de kom dit var jag borta – där fick dom ett nytt meddelande om att de skulle komma till Wien. ”Nu skrattade han upprört. ”Jag fick dem att jaga mig runt om i Europa med sin sketna lilla bandspelare i tio dagar. Dom fick ångra att att de bad mig att göra en audition.”
Den legendariska inspelningen
Welles beryktade audition som beskrivs ovan verkar tyvärr inte vara bevarad, dock finns en inspelning kvar från hans efterföljande produktionssession – en kaosartad inspelning där en irriterad och motsträvig Orson Welles ifrågasätter stora delar av manuset. Inspelningen är idag så legendarisk att den fått en egen sida på Wikipedia under rubriken ”Frosen Peas”. Hör den nedan i en animerad version av Dr. Moon Rat:
Trots en skakig inledning lyckades Findus och reklambyrån så småningom producera ett flertal TV-annonser där Orson Welles som gjorde rösterna – ett samarbete som sträckte sig över flera år. Nedan ser du två av dessa, en för frysta ärtor och den andra för fiskpinnar. Den första bygger på ovan hörda inspelning:
1: Orson Welles Findus frysta ärtor (1969)
2: Orson Welles Findus fiskpinnar (1970)
