Älggräs – ängens drottning & värktablett

Älggräs (Filipendula ulmaria) även känd som älgört, är en flerårig ört som tillhör familjen rosväxter (Rosaceae).

Gräs eller ört?

Vad är egentligen rätt att säga: Älggräs eller älgört? Vad vi kan konstatera är att efterleden -ört är senare tiders påfund. Det är faktiskt så att alla växter som i dag går under namnet ört förr kallades gräs. Hos vissa växter har det ursprungliga uttrycket bitit sig fast och älggräs är ett av dem – därför kommer jag hädanefter kalla den det – mest för att jag gillar det kulturhistoriska ursprunget – men även -ört är alltså rätt (och den anses ju dessutom vara en ört så…) den som vill kalla den det kan alltså göra det med rätta (och passar inte någon av dessa två alternativ får du strax en rad med förslag att välja mellan).

Älgens favorit eller bara bärs?

Man kan tro att namnet älggräs härstammar från att älgar älskar att smaska i sig denna växt, men ack nej, så är det faktiskt inte; Namnets ursprung kommer istället från öl, närmare bestämt från en förvanskning av ordet ”Ale”, detta eftersom man förr smaksatte just sin öl med örten. Detta genom att kärlen för bryggning och förvaring gneds in med blommorna och därigenom gav en aromatisk och sötaktig smak och dessutom ökade hållbarheten.

Vikingarna i Birka

Man har i Birka hittat stora mängder älggräs vilket tolkas som att den användes flitigt som nyttoväxt, sannolikt använde man den även som smaksättare i öl/mjöd – den fornnordiska religionens viktigaste dryck.

Älggräset glömdes senare sakta men säkert bort och ersattes till slut helt av humle som tidigare inte funnits i Skandinavien.

Väldoftande älggräs. Foto: TR. 

Kärt barn…

Om kärt barn har många namn så stämmer det verkligen in på älggräs; förutom just nämnda finns dialektala varianter som ölgräs, mjödört, karsöta, byttegräs, vinblom, luktgräs, bigräs, korosor, manngräs, kärrört, aleskogsgräs, rönngräs, majblomster, majgräs, persmässgräs, läkblad, brake och allmycke, med mera – flera med ursprung som går tillbaka till medeltid och kanske till och med järnåldern.

Trefnad i hemmet

Älgört kallas även johannisört (ej att förväxla med johannesört) vilket kommer av att bladen ströddes i husen kring Johannes Döparens dag (som infaller på midsommardagen) – detta för den goda doftens skull. Ett bruk som lär ha fortsatt långt in på 1800-talet. Carl von Linné nämner användandet vid flera tillfällen (och även vid andra högtider); bland annat i Ölandsresan 1741, i Flora Oeconomica 1749, i Svenska floran 1755 och som nedan i Flora Lapponica 1737:

Lukten af denna växt är den allra mest intensiva. Till följe häraf är det i Sverige ett bruk bland bönderna att på helgdagar och vid gästabud strö friska blad af densamma på golfvet, på det att lukten däraf må fylla hela huset, och denna blir ofta så stark, att den knappt kan uthärdas. /Se där ett medel till beredande af trefnad i hemmet, som naturen själf bekostar!”<span class="su-quote-cite">Carl von Linné</span>

Hur doftar älgörten då?

Blommorna och bladen luktar olika på grund av att de innehåller olika doftämnen: Älggräsets blommor har en aromatisk och karakteristisk doft som påminner om nyklippt hö, honung, bittermandelolja, marsipan eller tuggummit Jenka – doften kommer från kronbladens innehåll av doftämnet salicylaldehyd, även kallad spireaolja. Bladen ger, när dom gnuggas (eller trampas på), ifrån sig doftämnet benzoloid, vilket är en eftertraktad komponent inom dagens parfymindustri.

Älggrösens ihåliga skaft. Foto: TR.

Ängens drottning

En gång i tiden kallades älggräs för Regina pratensis på latin – på svenska blir det ängens drottning – vackert så det förslår. Numera är artnamnet betydligt tråkigare: Filipendula ulmaria – ett namn som utgår från älggräsets morfologi (läran om organismers form och uppbyggnad); Filipendula av latinets filum (tråd) och pendere (hänga) som syftar på de många trådar som håller ihop rotknölarna. Ulmaria i betydelsen “almliknande” av latinets ulmus (alm) vilket syftar på älggörtens likhet med almens blad.

Älggräs som värktablett

Om inte precis nämnda latinska namn vore nog så har älggräs även gått under det vetenskapliga namnet Spiraea ulmaria, där spiraea kommer ur grekiska speira som betyder något sammanrullat, spiral, vilket syftar på frukternas form. Namnet är som sagt pensionerat men finns kvar i glansen då det fått ge namn åt världens mest kända värktablett Aspirin. Tabletten innehåller Acetylsalicylsyra – det vill säga kemiskt framställd salicylsyra (“spireasyra”), ett ämne som naturligt finns i älggräs vilken är både smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatorisk.

Älggräs har för övrigt en lång historia av användning inom folkmedicin. Den har traditionellt använts för att lindra exempelvis smärta, särskilt vid huvudvärk, ledvärk och matsmältningsbesvär.

Ps. Även Magnecyl och Treo med flera andra värktabletter innehåller Acetylsalicylsyra.

Ängens drottning. Foto: TR. 

Hitta & plocka älggräs

Älggräs är viktig för ekosystemet: den är perenn växt (det vill säga återkommer år efter år) och ger livsmiljöer och föda åt olika djur och insekter. Dessutom binder växtens rötter jorden och bidrar därmed till att förhindra erosion.

Plats: Älggräs trivs i fuktiga miljöer och växer ofta längs med vattendrag, bäckar och i våtmarker. Det är vanligt att hitta älggräs i sumpiga områden och i närheten av dammar och diken.

Växt: Älggräs kan växa upp till 2 meter högt. Dess stjälkar är upprätta och har stora parblad med djupt tandade kanter. Blommorna är oftast vita (eller rosa) och bildar stora och eleganta blomstersamlingar.

Doft: Blommorna och bladens doft är också en bra vägledare för att hitta rätt växt. Se tidigare beskrivning.

Recept med älggräs

Både blommor och blad kan användas och går utmärkt att torka och sedan repa av. Förvara i tätslutande påse/burk.

Älggräs har också använts för att göra te och drycker. Med torkade blommor brygger du dig ett avslappnande och lugnande örtte.

Färska blommor är utmärkta att använda som dekoration, exempelvis på en jordgubbstårta.

En klassiker är att göra älggrässaft och den gör du på samma sätt som du gör flädersaft.

Älggrässnaps (jag återkommer med recept).

Humlornas älskling

Älggräsets blommor älskas av humlor och bin. Trots sin honungslika doft bluffar dom dock och ger ingen nektar, däremot bjuder dom på pollen.

Och med tanke på att det behövs 37 miljoner pollenkorn till ett bo med sex ägg som senare ska bli mat till larverna så får man väl som bi ändå vara rätt glad.

Förr gned man in bikuporna med älggräs för att få dem att trivas. Det sägs även att man genom att gnida insidan av en bikupa med älggräsblad kan locka till sig ett svärmande bisamhälle. Ett annat knep är att gnida in händerna i älggräs vilket lär göra argsinta bin mindre sticklystna. Och så är hon bra för den biologiska mångfalden. Visst är hon allt lite magisk ändå – Ängens drottning.

Hot stuff logo

Pernilla Andersson, Erik Ohlsson i Millencolin och Lisa Miskovsky och pratar om fiske,

Rebecca Louise Laws konstverk är gjorda av material hämtade från naturen med fokus

Cinema estote     Back to the Moon är en hyllning till den banbrytande

Vad har AC/DC gemensamt med ABBA och svenska dansband? Varför bär Angus Young