Sture Johannesson: Friheten på barrikaderna II och Andrée Will Take A Trip!

Utställningen ”Underground” på Lunds konsthall

Sture Johannesson är bland annat känd för att ha drivit det legendariska galleriet Cannabis i Malmö och för sina politiska och provokativa arbeten. Han fick sitt nationella genombrott 1968 med just ”Friheten på barrikaderna II”, Haschflickan. Affischen skapades 1969 för utställningen Underground på Lunds konsthall, en utställning som handlade om svensk undergroundestetik. Friheten på barrikaderna II var en fri tolkning av Eugène Delacroixs kända målning ”Friheten på barrikaderna” från 1830.

Underground kom att kritiseras hårt på grund av Stures affisch. Den ansågs som olämplig drogpropaganda och var kanske även lite för naken för Lunds kulturelit. Utställningen lades ner och hela upplagan beslagtogs och förstördes.

I kalabaliken som följde sparkades konsthallschefen Folke Edwards. Konsthallsnämndens ordförande, Torsten Andrée, ska enligt Johannesson sagt ”Jag stoppar pipan”, och Johannesson ska ha svarat ”då är det dags att tända på!”. Det fick Andrée att fullständigt gå i taket och anklaga Johannesson för drogpropaganda. Johannesson ska ha svarat:

Just det här uttalandet kom Johannesson att använda sig av i affischen ”Andrée Will Take A Trip!” från 1969.

Ninna Ljung eller Haschflickan som aldrig rökt på

Kvinnan som avbildades på Haschflickan har på senare år visat sig heta Ninna Ljung, en narkossköterska från Malmö. Bilden är tagen i Bokskogen utanför Malmö och meningen var hon skulle röka en fredspipa barbröstad. Att hon senare blev helt naken berodde på att bilden skulle bli så trogen originalet som möjligt. Det hela skulle bara vara en skoj grej.

Ninna kom att leva med dubbel identitet efter den populära affischen tryckts. Då hon utbildade sig till narkossköterska var det inte direkt lämplig att bli sammanknippad med droger.

Galleri Cannabis i Malmö

1966, innan bråket med Lunds konsthall, hade Sture och hans fru Charlotte skaffat en ateljé i Malmö. Lokalen, som hade varit en mjölkbar innan, kallades först för Ateljé Cannabis, men efter lite fram och tillbaka kom den att heta Galleri Cannabis. I galleriets fönster odlade de cannabisplantor, något som faktiskt var lagligt i Sverige t o m 1970. Marijuana var det ideologiska och sociala valet av drog för paret och deras umgänge. Tyngre droger var däremot bannlysta.

Tanken var att Johannesson och andra likasinnade konstnärer skulle ställa ut sin konst i lokalen. Men polisen gjorde regelbundna razzior, så det fungerade inte  i längden. Istället valde paret att sälja svenska och internationella politiska affischer och tidningar. Härifrån kom man även att sprida olika politiska flygblad med drogpropaganda från fiktiva organisationer som ”Abdulla–kommittén om Love–Ins” och ”Sveriges Hampodlares Riksförbund”. De flesta av hans konstverk under sextiotalet var affischer i små utgåvor, numrerade och signerade.

Johannesson var väldigt inspirerad av tidens internationella psykedeliska rörelse. Det som gjorde hans affischer ovanliga var att de skapades ur ett sammanhang. Johannessons grafiska verk ligger snarare närmare konstruktivismen och konstnärer som Rodchenko, än en klassisk rockaffisch. Hans affischer blev symboler för 1968-rörelsen och ur detta föds Haschflickan.

Alexander Rodchenko

Pionjär inom digital konst

Efter att en längre tid ha protesterat över den behandling han fick av Lunds konsthall och den övriga kultureliten, ändrade Sture Johannesson helt inriktning. Han gick, tillsammans med sin fru, över till datorkonst och kom att bli en av pionjärerna i Sverige. Det här var ett sätt för svartlistade Johannesson att äntligen få visa sin konst.

Johannesson, som inte kunde något alls om datorer, skrev i slutet av 1969 ett brev till IBM:s huvudkontor i Stockholm och frågade vilken utrustning och möjligheter de hade för att ”rita på datorer”. Det blev början på ett utvecklingssamarbete mellan honom och IBM.

En av hans första allmänt spridda datorkonstverk kom att bli skivomslaget till Peps Blodsbands debutplatta från 1974.

Mellan 1971–1984 skapade Sture Johannesson närmare 20 grafiska blad med olika typer av optiska effekter. Förutom IBM, kom han även att samarbeta med Apple och Steve Wozniak. Resultatet blev bland annat hans serie av pixelporträtt på David Bowie, Boy George och Bob Dylan.

David Bowie och Sture möttes av en slump på en bensinmack i Lausanne, Schweiz 1988 . Det var ett perfekt tillfälle att få en affisch signerad, något som Bowie gjorde iklädd kostym direkt på verkstadsgolvet.

Foto: Sture Johannesson

Det kom att dröja ända till 2004 innan Sture Johannesson fick ställa ut på Lunds konsthall igen. Men inte heller den här gången gick det smärtfritt. Tanken var att ha en hampaodling med i utställningen ”Counterclockwise Circumambulation”, något som Jordbruksverket hade gett tillstånd för. Men bara dagar innan öppningen beslagtog polisen odlingen igen. Senare skulle det visa sig att hampan inte var olagligt, och att polisen gjort fel. Utställningen genomförs, men utan de provocerande plantorna. Johannesson var ända fram till sin död, den 17 januari 2018, fortfarande för provokativ för Sverige.