Köttfria köttalternativ dyker upp som svampar ur jorden, eller snarare som mycel jästa i stora tankar. Alternativen till kött blir allt mer raffinerade, sojaprotein och svampprotein har fått en rejäl konkurrens från nya proteiner producerade av ärter och lupiner, den dekorativa trädgårdsväxten. Nu ska man hantera köttfritt som kött, det ska smaka som kött, se ut som kött och allra helst bete sig som kött när man tillagar det. Men är köttalternativen automatiskt bättre ur ett miljö- och hälsoperspektiv? Och varför ser man helt plötsligt så många försök att göra ”redigt kött” av växter? Det här är frågor som vi på Estote ska försöka reda ut.

Föregångare med stark karaktär

Dagens köttfria köttalternativ har kommit en lång väg. Vi som växte upp under 70- och 80-talen minns vegetarianer som några som ansågs lite skumma, folk som som i det närmaste var självplågare då de frivilligt åt sladdriga sojakorvar, linssoppor och smaklösa lins- och bönbullar. Ville man dessutom äta vegetariskt i skolan krävdes till och med ett läkarintyg eftersom det ansågs vara specialkost. Vegetariska alternativ var helt enkelt inte ett alternativ, men övertygelsen om att inte äta kött och leva hälsosamt var lika stark och karaktären än starkare.

Redan under 60-talet hade oron över att inte kunna mätta en växande befolkning fått forskare att leta efter nya proteinkällor. När man upptäckte en medlem av svampfamiljen som kunde omvandlas till protein så föddes det första massproducerade köttalternativet. Det skulle dock dröja ända fram till slutet av 90-talet innan produkten dök upp i svenska frysdiskar. Antalet som inte ville äta kött blev långsamt men säkert allt fler.

Brytpunkten och klimathotet

Under 2000-talets början blir hälsa och klimat några av de viktigaste frågorna; WHO kopplar samman hälsoförändringar med klimathotet, i Köpenhamn hålls ett stort klimatmöte och i Paris inleds klimatförhandlingar. Köttfri kost blir ett sätt att minska koldioxidutsläppen och samtidigt leva ett hälsosammare liv. Konsumenten börjar ställa krav på vettig smak och konsistens och matproducenterna börjar inse att de måste försöka hänga med i utvecklingen om de inte ska förlora viktiga marknadsandelar.

För att attrahera en större grupp människor inbitna köttätare att äta mindre kött krävs dessutom ett substitut som faktiskt smakar som kött, ser ut som kött och är lätt att tillaga. Nya proteinprodukter producerade av sojabönor, ärter och lupin revolutionerar marknaden. Produkter som går att steka, koka och grilla precis som vanligt kött. Med produktnamn som ”Chunk”,  ”Fejkon” och ”blodiga” vegobiffar lockar man över allt fler köttätare. I reklamen ser man spännande förpackningar och produktbilder som mer ser ut som en läcker köttgryta än strimlor av lupin, allt för att upplevelsen ska kännas som det kött du är van vid och att omställningen till köttfritt inte ska bli för stor. Nu är det helt okej att även den främsta köttfrossaren, mannen, byter ut sitt protein utan att förlora sin manlighet. Man ställer sig med glädje bakom fenomen som ”köttfri måndag” och skolor väljer aktivt bort en del av det animaliska proteinet från sina menyer. Trenden är ett faktum, men frågan är om det verkligen är ett så fantastiskt alternativ på alla punkter?

Men hur var det nu med hälsoaspekten och miljön?

Är köttfria köttalternativ per automatik hälsosammare och mer miljövänliga än kött? Vad innehåller de egentligen och hur går produktionen till? När man testat olika alternativa produkter har man faktiskt sett att vissa av dem innehåller förvånansvärt många tillsatser och att exempelvis den så populära sojabönan sällan odlas ekologiskt och kräver en komplex industriell process för att omvandlas till sojaprotein. Mängden E-nummer på produkterna varierar dessutom stort. Att äta vegetariskt innebär inte per automatik att man slipper undan miljöpåverkan, man måste fortfarande göra ett aktivt val då det gäller ursprung, transporter och tillsatser. Dessutom ställs det inga krav på att odling och produktion ska vara miljövänlig. Visst, när det gäller soja så säger svensk standard att den ska vara GMO-fri (GMO anses visserligen inte vara negativt ur hälsoperspektiv, men kritiken handlar ofta om att GMO-växter kan bli invasiva och att företag har äganderätt på en gröda), men samma krav finns på soja i djurfoder.

Jordbruksverket har statistik som visar på en annan aspekt som är intressant. Om alla personer i Sverige ersatte dagens köttkonsumtion med protein från soja, ärtor och ägg så skulle utsläppen av växthusgaser från livsmedelskonsumtionen i Sverige faktiskt halveras, men samtidigt skulle odlingslandskapet förändras så dramatiskt att det skulle få negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden och andra natur- och kulturvärden. Dessutom behöver man ersätta animaliska gödningsämnen med kemiskt framställda visar rapporten. Ett annat faktum är att om Sveriges befolkning skulle sluta slänga mat och äta lagom mycket så skulle utsläppen av växthusgaser minska med 6 %, att jämföras med 10 % för en köttfri kost.

Det finns många anledningar att välja vegetariska alternativ, både hälsa och miljö kan gynnas. Men som alltid gäller det att vara en aktiv konsument och inte bara bländas av marknadsföringen. Processad mat, antingen det gäller köttfritt eller animaliskt, är oftast ett sämre val än att själv tillaga råvarorna från grunden. Ät nyttigt och släng mindre mat, välj råvarorna själv och laga din mat från scratch och byt gärna ut det animaliska proteinet mot köttfritt så länge du är en aktiv konsument.